Egna reflektioner- Kristina Rosén.

Innan denna kurs så hade jag aldrig hört talas om Storyline. Men ju mer jag satte mig in i vad det handlade om på Storylines hemsida, desto mer nyfiken blev jag. Eftersom jag själv har dyslexi så tilltalar det alternativa lärande mig, då jag själv har svårast att ta till mig något bara genom att läsa. Att arbeta praktiskt ”Learning by doing” är något jag själv har lättare för och därmed tycker jag även att det blir roligare. Även Vygotskys teori om ”den närmaste utvecklingszonen” är något jag tror starkt på då jag tycker att lärandet vidgas genom att reflektera tillsammans med andra och på det sättet kunna stötta och ge stöd till varandra. Storyline menar att det är av vikt att ta reda på vad barn redan kan och vet om det tänkta lärandeobjektet och utgå från dessa hypoteser och se det som en resurs. Björklund (2014) menar att om pedagoger ser barn som kompetenta blir deras åsikter lika viktiga att lyfta fram som pedagogens. Här tolkar jag även att barnen får delta i en demokratisk process då allas röster blir lyssnade till och får komma fram i ljuset, vilket är en viktig aspekt ur ett socialt hållbart perspektiv. Barnen blir även aktörer i sitt egna lärande, då Storyline menar att pedagogen ska hålla en relativt låg profil, samtidigt som de ska se till att lyfta fram alla barn och plocka fram deras unika styrkor. Skolverket (2016) påtalar att barn ska få möjlighet att utveckla sina kompetenser och insikter genom att själva vara aktiva tillsammans med pedagoger som vägleder och ger stimulans. Detta är något jag anser att Storyline bidrar till på ett bra sätt och ur ett förskoleperspektiv så kan man utgå ifrån barns intressen när man startar upp ett temaarbete av detta slag och låta barnens tankar styra.

Det jag anser Storyline kan bidrar till ur ett lärandeperspektiv är att ämnet/språket sätts in i ett konkret sammanhang för barnen vilket möjliggör ett djupare lärande då fler sinnen är involverade under processen. Det associerar jag även till att fler kan ta till sig syftet med själva processen, vilket jag anser är en förutsättning att göra i en förskoleverksamhet. Skolverket (2016) menar att förskolans verksamhet ska inkludera alla och uppmuntra till att mångfalden av individers uppfattningar kommer fram och synliggörs efter individernas egna förutsättningar, vilket bidrar till att grundlägga tron på den egna förmågan. Något annat som jag har tagit till mig när vi arbetat med Storyline är hur användbart det är för alla slags språk/ämnen och att det samtidigt är ämnesövergripande på ett naturligt sätt då de flesta sinnen används. Just att få skapa en miljö och karaktärer som man sedan utvecklar temat genom, är något jag tror dels är gruppstärkande, men även utmanande för fantasi och kreativiteten. Björklund (2014) påtalar vikten av att stimulera barns kreativa förmågor, så att de får tillit till dem, eftersom det är just fantasin som är det som kan möjliggöra framtida vetenskapliga lösningar för en hållbar utveckling. Engdal, Karlsson, Hellman, Ärlemalm-Hagsén (2012) menar att skapa i ickekonventionella material så som återbruk och naturmaterial är mer stimulerande för fantasin och utmanar därmed barns kreativa förmåga mer än konventionellt pysselmaterial. Det är även något jag anser bidrar till att ekonomisk och ekologisk hållbarhet då återbruka enligt Globala skolan (muntlig kommunikation, 19 november, 2016) är en del av den cirkulär ekonomi, som handlar om att återanvända och dela varor med varandra för i framtiden sträva mot en mer hållbar utveckling.

Genom denna kurs har mitt intresse väckts för att i min framtida yrkesroll som förskollärare jobba med Storyline, då jag tror att det är ett roligt arbete som kan intressera och involvera hela barngruppen. Det är även en pedagogisk metod där du kan utgå från barns intressen eller olika dilemman som är aktuella i just din barngrupp. Men framför allt tror jag att det är en bra demokratisk arbetsmetod där barn får lära i samspel och av varandra. Skolverket (2016) menar att ett temainriktat arbetssätt kan göra lärandet sammanhängande för barn. Men en förutsättning är att utgå från barns intressen och att de lär i sociala sammanhang tillsammans med andra, vilket jag anser att Storyline bidrar till. Storyline menar även att individer själva konstruerar sin kunskap, men det är just att diskutera den med andra, som befäster kunskapen.

 

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling – i förskolan. Lund: Studentlitteratur AB.

Engdahl, Ingrid, Karlsson, Bibi, Hellman. Anette. & Ärlemalm-Hagsér, Eva (2012). Lärande för hållbar utveckling - är det något för förskolan, eller? Rapport om OMEP:s projekt Lärande för hållbar utveckling i praktiken. I [Elektronisk]. Hämtad 2017-01-10 från http://www.omep.org.se/uploads/files/esdboken_hemsidan.pdf

Skolverket. (2016). Läroplan för förskolan Lpfö98, Reviderad 2016. Hämtad 2017-01-10, från http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

 

http://www.storyline.se

 

Mathildas reflektioner

Mathildas reflektioner om Storyline: 

Då vi påbörjade kursen ’’Hållbar förskola i en global värld’’ och fick reda på att vi skulle arbeta med något som kallas för Storyline, hade jag ingen aning om vad det var för någonting eller vad det innebar. Bara namnet var helt nytt för mig, men jag kunde anta att det handlade om att vi skulle arbeta utifrån en saga eftersom det är den svenska översättningen av Story. Det var till stor hjälp att läsa runt på sidan www.storyline.se, där all information om vad Storyline innebär finns och även hur man arbetar med det. Då jag läste informationen där fick jag stora förhoppningar då jag tyckte att det lät som ett roligt och intressant sätt att lära barnen på, samtidigt som det kändes roligt att ha det som ett grupparbete. I vårt Storylinearbete har vi arbetat med hållbar utveckling med fokus på återvinning och återbruk.

Genom Storyline är det barnen som äger arbetet, och det innebär att det är ett bra sätt för att arbeta med barnens inflytande i förskolan. Vid fokus på hållbar utveckling får barnen som Björklund (2014) framhäver arbeta med demokrati som även är en grundsten för hållbar utveckling, demokrati innebär inte bara att rösta utan även att få känna sig och vara delaktig. Likaväl om fokus i vår Storyline låg på den ekologiska dimensionen av hållbar utveckling, anser jag att den sociala dimensionen får stor del även den genom detta arbetssätt. Barnen får lära sig att lyssna på varandra, respektera varandra och varandras åsikter och låta alla få vara delaktiga i arbetet och i hur arbetsprocessen ska komma framåt. Detta kan bland annat kopplas till detta mål ifrån förskolans läroplan ’’ Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar öppenhet, respekt, solidaritet och ansvar’’ (Skolverket, 2016).

Vid planeringen av vår Storyline använde vi oss utav en planeringsmall (hämtad från storyline.se) som vi fyllde i. Då planeringsmallen var ifylld var arbetsprocessen lättöverskådlig och den röda tråden blev tydlig. Med hjälp av att man följer en röd tråd får arbetet ett sammanhang, vilket kan göra det lättare för barnen att följa med i lärprocessen. Eftersom Storyline ska ha utgångspunkt i barnens tankar och funderingar, det är barnen som ska äga arbetet, så får barnen möjlighet att själva lösa de problem och liknande som de ställs inför. Engdahl et.al. (2012) menar på att genom att barnen får göra sina röster hörda om sådant som sker i deras vardag kan de få förståelse och betydande kunskap. Barnens egna tankar och reflektioner blir därmed tydligt synliga och barnen får möjlighet att påverka arbetet i den riktigt som de vill. I läroplanen finns ett mål som lyder: ’’Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att uttrycka sina tankar och åsikter och därmed få möjlighet att påverka sin situation’’ (Skolverket, 2016), vilket man genom att arbeta med Storyline får med. Eftersom vi utförde denna Storyline själva och inte med barngrupp blev det en liten utmaning att försöka tänka i de spår som vi antog att barnen kunde göra. Det är som Björklund (2014) beskriver lätt att vi pedagoger förbiser vikten av att inte bara lära ut kunskap som är känd utan att vi även behöver arbeta med den okända kunskapen som innebär att vi i förväg inte bestämt det som vi vill att barnen ska lära sig. Det är därför viktigt att man som pedagog är medveten om sitt eget förhållningssätt, och att man vid Storylinearbetet tillåter barnen att få vara de som är ägare av arbetet och kunskapen.

Största delen av Storyline anser jag som positiv. Något som skulle kunna ses som lite problematiskt hade varit om barnen inte hade kommit med några idéer eller lösningar för att föra arbetet framåt, vilket är vad just Storylinearbetet går ut på. Dock känns det ganska otroligt om inget barn hade haft någonting att komma med, men skulle detta ske hade man som pedagog fått gå in och försöka hjälpa barnen på traven utan att vara för styrande. Det som jag överlag anser vara det mest positiva med detta sätt att arbeta är att det är roligt samtidigt som barnen får lära, vilket är vad förskolans verksamhet ska gå ut på. Jag vill själv ta med mig den kunskap och de erfarenheter som jag har av Storyline för att använda mig av detta i min kommande yrkesutövning.

Referenslista
Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling – i förskolan. Lund: Studentlitteratur AB.

Engdahl, Ingrid, Karlsson, Bibi, Hellman. Anette. & Ärlemalm-Hagsér, Eva (2012). Lärande för hållbar utveckling - är det något för förskolan, eller? Rapport om OMEP:s projekt Lärande för hållbar utveckling i praktiken. I [Elektronisk]. Hämtad 2017-01-10 från http://www.omep.org.se/uploads/files/esdboken_hemsidan.pdf

Skolverket. (2016). Läroplan för förskolan Lpfö98, Reviderad 2016. Hämtad 2017-01-10, från http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

http://www.storyline.se

Erikas reflektion

Genom detta studiegruppsarbete har jag fått lära mig hur man kan arbeta med storyline i förskolan. Detta är för mig en helt ny metod och det har gett mig lärdom av hur barn utifrån sig själva och sina tidigare erfarenheter kan stimuleras att erövra nya erfarenheter och kunskaper genom ett projektinriktat arbetssätt. Vårt tema var hållbar utveckling med fokus på återbruk och återvinning. En fördel med storyline är att barnen får bli aktiva och inte endast blir passiva lyssnare (www.storyline.se) genom att de själva får diskutera, reflektera, konstruera och utföra olika former av experiment och aktiviteter. Jag kan här se likheter och kopplingar till det som John Dewey definierar som learning by doing. Denna lärteori beskriver hur man kan underlätta förståelsen genom att variera studier och teorier med praktiska inslag (Säljö, 2012). När barnen kommunicerar och samverkar med andra och får tillit till att ta ansvar och uttrycka sig, stöttar vi deras möjligheter att bli delaktiga i sitt egna lärande enligt Shier (refererad i, Pramling Samuelsson, 2011). Min reflektion är att barnen ses som kompetenta och att vi bekräftar och tar tillvara på barnens egna åsikter, tankar och idéer. I storyline är det viktigt att barnen först får utforma sina egna föreställningar innan man ger dem svaret (www.storyline.se), vilket jag ser som en viktig aspekt av lärandet eftersom det bland annat kan ge oss erfarenheter av att söka kunskap själva. I förskolas läroplan ska vi möjliggöra för att barn utvecklar ”… sin förmåga att iaktta och reflektera.” och att de får möjlighet till att ”… enskilt fördjupa sig i en fråga och att söka svar och lösningar” (Skolverket, s. 6, 2016). Vi får dessutom möjlighet att se på samma aspekt utifrån olika perspektiv. Detta öppnar upp för en demokratisk aspekt av lärande för hållbar utveckling eftersom det enligt Björklund (2014) innebär att man ger plats för andras reflektioner och åsikter, vilket i sin tur bidrar till att ” … skapa mångfald i lärandet” (Skolverket, s.9, 2016).

Att börja med att planera sin storylinematris var något som jag själv upplevde som både lärorikt och viktigt för att kunna uppleva den röda tråden genom arbetet, så att lärandet får ett sammanhang. Jag upplevde även att detta arbetssätt möjliggjorde för oss att integrera fler ämnen samtidigt och att vi på så sett kunde få ett mångsidigt lärande. Nyckelfrågorna var något som jag upplevde som användbart för att kunna medvetandegöra det tänkta lärandet för varje aktivitet. Att utgå ifrån sina nyckelfrågor är ett sätt att arbeta didaktiskt och kan underlätta pedagogens planering.

Flera lärare vittnar om att de upplevt ett engagemang hos sina elever när de har arbetat med storyline (www.storyline.se). Eftersom att barnen själva får utforma sina karaktärer och sin miljö kan det även skapa en känslomässig relation till dem, detta kan i sin tur leda till att barnen upplever sitt arbete som viktigt och att de är en del av något gemensamt. Johansson och Pramling Samuelsson (2007) förklarar att det idag både är engagemang och lust som ligger till grund för lärandet och att det är händelser som fångar upp deras intresse som de lär sig bäst utav. Det är även i enlighet med förskolans läroplan att vi ska främja det lustfyllda lärandet och stärka barns intresse till att erövra nya erfarenheter och kunskaper (Skolverket, 2016).

Barn lär och utvecklas olika. Genom att arbeta med olika händelser/aktiviteter i vår storyline kan vi erbjuda barnen ett varierat sätt att söka, utveckla och uttrycka sina kunskaper på. Björklund (2014) menar att när vi erbjuder fler olika former av aktiviteter, som exempelvis experiment eller olika delar av det estetiska, kan barnen finna fler vägar att delta på och skapar således ett demokratiskt arbetssätt. Vi behöver visa hänsyn och utgå ifrån det enskilda barnets behov och förutsättningar (Skolverket, 2016).

I min framtida yrkesroll kommer jag definitivt att använda mig av mina erfarenheter av storyline eftersom jag ser det som en bra lärmetod där vi kan finna engagemang, meningsfullhet och motivation hos barnen att erövra ny kunskap. I arbetet får barnens fantasi och kreativitet utrymme och de får själva komma med egna förslag och idéer på olika lösningar som de ställs inför. Enligt Björklund (2014) behöver vi uppmuntra barns möjligheter till att utveckla sin kreativa kompetens. Det är just det fantasifulla och kreativa som behövs för att vi ska kunna forma och utveckla nya metoder för en hållbar utveckling.

Referenslista:

Björklund, Sanne (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. 1. uppl. Lund:

Studentlitteratur.

Johansson, E. & Pramling Samuelsson, I. (2007). "Att lära är nästan som att leka": lek och lärande i förskola och skola. (1. uppl.) Stockholm: Liber.

Pramling Samuelsson, I. (2011). "Why We Should Begin Early with ESD: The Role of Early Childhood Education." IJEC 43: 103–118.

Skolverket, (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Reviderad 2016. Stockholm: Fritzes

Hämtad 2016-11-02 från

http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442

Storyline hämtad 2017-01-10 från

http://www.storyline.se

Säljö, R. (2012). Den lärande människan: Teoretiska traditioner. I Lundgren, U.P., Säljö, R. & Liberg, C. (red.) (2012). Lärande, skola, bildning: [grundbok för lärare] (s. 139-197). (2., [rev. och uppdaterade] utg.) Stockholm: Natur & kultur.

Jennies reflektioner kring arbetet med storyline

Innan vi började fundera kring händelser och karaktärer så satt vi tillsammans och bestämde vilka nyckelfrågor vi ville att barnen skulle arbeta kring och vad vi ville att barnen skulle lära sig utav det hela. Vi bestämde oss för att vi ville att barnen skulle lära sig mer om hur man tar hand om vår miljö så vi valde inriktningen återvinning och återbruk. Vi ville att barnen skulle bli medvetna om vad som händer med olika material när de slängs i naturen, vilka bryts ned och vilka gör det inte? Vi ville även att barnen skulle förstå att vi människor har ett ansvar för att inte förorena vår miljö. I Lpfö98 kan man läsa att ett ”ekologiskt förhållningssätt och en positiv framtidstro ska prägla förskolans verksamhet. Förskolan ska medverka till att barnen tillägnar sig ett varsamt förhållningssätt till natur och miljö och förstår sin delaktighet i naturens kretslopp. Verksamheten ska hjälpa barnen att förstå hur vardagsliv och arbete kan utformas så att det bidrar till en bättre miljö både i nutid och i framtid (Skolverket, 2016).

Det som tog längst tid var arbetet med matrisen men vi ansåg också att den underlättade resten utav arbetet då vi tack vare den visste vad vi skulle arbeta med och varför. Matrisen var helt enkelt en bra grund att arbeta efter.Vi skapade karaktärer av saker från naturen såsom stenar och pinnar men även utav återvunnet material såsom kartong, papper och toalettrullar etc. Genom att barnen får skapa sina egna karaktärer så lever de sig lättare in i berättelsen.  Varje händelse startade med att barnen fick ett mail (för att spara på papper) från våra huvudkaraktärer Rock och Stoney. Detta är även något som tas upp på www.storyline.se. Rock och Stoney får under arbetet med storyline  olika problem som de vill att barnen skulle hjälpa dem med. Dessa problem är något som vi pedagoger har planerat för att få barnen att fokusera på ett visst ämnesstoff.

Jag anser att Storyline är ett bra pedagogiskt verktyg där barnen får känna sig delaktiga i hela processen då de får vara med och skapa inte bara figurerna utan även vara delaktiga i vad som ska hända. Barnen får chans att reflektera, uttrycka sina åsikter och argumentera för sina svar i arbetet med Storyline. Björklund (2014) menar att demokrati är en del av grunden till lärande för hållbar utveckling på så sätt att barnen får möjlighet till att uttrycka sina åsikter, bli lyssnade på samt att de tillsammans får diskutera fram olika lösningar, vilket de fick göra i smågrupper vid vårt storylinearbete då vi ansåg att det var lättare för dem att få komma till tals. Alla barnen har egna erfarenheter och kunskaper som de kan bidra med. Enligt Lpfö98 så ska barnen i förskolan få möjligheter att utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera samt att de både enskilt och i grupp ska få möjlighet att fördjupa sig i en fråga och söka lösningar och svar (Skolverket, 2016). I Storyline väljer man att låta barnen reflektera fritt och komma med egna svar under arbetet för att sedan gå in på de rätta svaren och lösningarna i slutet av arbetet. När man skapar händelserna så utgår man ifrån barnens förkunskaper och man kan arbeta ämnesintegrerat d.v.s man kan blanda ämnen såsom matematik, naturkunskap, kemi etc. Jag anser att det är viktigt att man kan vara flexibel i arbetet med Storyline då det är meningen att barnen ska kunna påverka vad som händer härnäst. Det är därför viktigt att man inte har planerat allt för mycket utan att man kan släppa lite på tyglarna. Jag tror även att det är bra att man håller sig till runt 5-7 händelser då barn lätt kan tappa intresset om saker drar ut för mycket på tiden. Att arbeta med Storyline har varit tidskrävande men det har ändå varit intressant att få testa på detta arbetssätt och det är definitivt något jag kan tänka mig att arbeta med i framtiden. Storyline är en metod där endast fantasin sätter gränserna.

Referenslista

Björklund, Sanne (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. 1. uppl. Lund:

Studentlitteratur.

 
Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Stockholm, Skolverket.

Internet

www.storyline.se