Erikas reflektion

Genom detta studiegruppsarbete har jag fått lära mig hur man kan arbeta med storyline i förskolan. Detta är för mig en helt ny metod och det har gett mig lärdom av hur barn utifrån sig själva och sina tidigare erfarenheter kan stimuleras att erövra nya erfarenheter och kunskaper genom ett projektinriktat arbetssätt. Vårt tema var hållbar utveckling med fokus på återbruk och återvinning. En fördel med storyline är att barnen får bli aktiva och inte endast blir passiva lyssnare (www.storyline.se) genom att de själva får diskutera, reflektera, konstruera och utföra olika former av experiment och aktiviteter. Jag kan här se likheter och kopplingar till det som John Dewey definierar som learning by doing. Denna lärteori beskriver hur man kan underlätta förståelsen genom att variera studier och teorier med praktiska inslag (Säljö, 2012). När barnen kommunicerar och samverkar med andra och får tillit till att ta ansvar och uttrycka sig, stöttar vi deras möjligheter att bli delaktiga i sitt egna lärande enligt Shier (refererad i, Pramling Samuelsson, 2011). Min reflektion är att barnen ses som kompetenta och att vi bekräftar och tar tillvara på barnens egna åsikter, tankar och idéer. I storyline är det viktigt att barnen först får utforma sina egna föreställningar innan man ger dem svaret (www.storyline.se), vilket jag ser som en viktig aspekt av lärandet eftersom det bland annat kan ge oss erfarenheter av att söka kunskap själva. I förskolas läroplan ska vi möjliggöra för att barn utvecklar ”… sin förmåga att iaktta och reflektera.” och att de får möjlighet till att ”… enskilt fördjupa sig i en fråga och att söka svar och lösningar” (Skolverket, s. 6, 2016). Vi får dessutom möjlighet att se på samma aspekt utifrån olika perspektiv. Detta öppnar upp för en demokratisk aspekt av lärande för hållbar utveckling eftersom det enligt Björklund (2014) innebär att man ger plats för andras reflektioner och åsikter, vilket i sin tur bidrar till att ” … skapa mångfald i lärandet” (Skolverket, s.9, 2016).

Att börja med att planera sin storylinematris var något som jag själv upplevde som både lärorikt och viktigt för att kunna uppleva den röda tråden genom arbetet, så att lärandet får ett sammanhang. Jag upplevde även att detta arbetssätt möjliggjorde för oss att integrera fler ämnen samtidigt och att vi på så sett kunde få ett mångsidigt lärande. Nyckelfrågorna var något som jag upplevde som användbart för att kunna medvetandegöra det tänkta lärandet för varje aktivitet. Att utgå ifrån sina nyckelfrågor är ett sätt att arbeta didaktiskt och kan underlätta pedagogens planering.

Flera lärare vittnar om att de upplevt ett engagemang hos sina elever när de har arbetat med storyline (www.storyline.se). Eftersom att barnen själva får utforma sina karaktärer och sin miljö kan det även skapa en känslomässig relation till dem, detta kan i sin tur leda till att barnen upplever sitt arbete som viktigt och att de är en del av något gemensamt. Johansson och Pramling Samuelsson (2007) förklarar att det idag både är engagemang och lust som ligger till grund för lärandet och att det är händelser som fångar upp deras intresse som de lär sig bäst utav. Det är även i enlighet med förskolans läroplan att vi ska främja det lustfyllda lärandet och stärka barns intresse till att erövra nya erfarenheter och kunskaper (Skolverket, 2016).

Barn lär och utvecklas olika. Genom att arbeta med olika händelser/aktiviteter i vår storyline kan vi erbjuda barnen ett varierat sätt att söka, utveckla och uttrycka sina kunskaper på. Björklund (2014) menar att när vi erbjuder fler olika former av aktiviteter, som exempelvis experiment eller olika delar av det estetiska, kan barnen finna fler vägar att delta på och skapar således ett demokratiskt arbetssätt. Vi behöver visa hänsyn och utgå ifrån det enskilda barnets behov och förutsättningar (Skolverket, 2016).

I min framtida yrkesroll kommer jag definitivt att använda mig av mina erfarenheter av storyline eftersom jag ser det som en bra lärmetod där vi kan finna engagemang, meningsfullhet och motivation hos barnen att erövra ny kunskap. I arbetet får barnens fantasi och kreativitet utrymme och de får själva komma med egna förslag och idéer på olika lösningar som de ställs inför. Enligt Björklund (2014) behöver vi uppmuntra barns möjligheter till att utveckla sin kreativa kompetens. Det är just det fantasifulla och kreativa som behövs för att vi ska kunna forma och utveckla nya metoder för en hållbar utveckling.

Referenslista:

Björklund, Sanne (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. 1. uppl. Lund:

Studentlitteratur.

Johansson, E. & Pramling Samuelsson, I. (2007). "Att lära är nästan som att leka": lek och lärande i förskola och skola. (1. uppl.) Stockholm: Liber.

Pramling Samuelsson, I. (2011). "Why We Should Begin Early with ESD: The Role of Early Childhood Education." IJEC 43: 103–118.

Skolverket, (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Reviderad 2016. Stockholm: Fritzes

Hämtad 2016-11-02 från

http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442

Storyline hämtad 2017-01-10 från

http://www.storyline.se

Säljö, R. (2012). Den lärande människan: Teoretiska traditioner. I Lundgren, U.P., Säljö, R. & Liberg, C. (red.) (2012). Lärande, skola, bildning: [grundbok för lärare] (s. 139-197). (2., [rev. och uppdaterade] utg.) Stockholm: Natur & kultur.