Egna reflektioner- Kristina Rosén.

Innan denna kurs så hade jag aldrig hört talas om Storyline. Men ju mer jag satte mig in i vad det handlade om på Storylines hemsida, desto mer nyfiken blev jag. Eftersom jag själv har dyslexi så tilltalar det alternativa lärande mig, då jag själv har svårast att ta till mig något bara genom att läsa. Att arbeta praktiskt ”Learning by doing” är något jag själv har lättare för och därmed tycker jag även att det blir roligare. Även Vygotskys teori om ”den närmaste utvecklingszonen” är något jag tror starkt på då jag tycker att lärandet vidgas genom att reflektera tillsammans med andra och på det sättet kunna stötta och ge stöd till varandra. Storyline menar att det är av vikt att ta reda på vad barn redan kan och vet om det tänkta lärandeobjektet och utgå från dessa hypoteser och se det som en resurs. Björklund (2014) menar att om pedagoger ser barn som kompetenta blir deras åsikter lika viktiga att lyfta fram som pedagogens. Här tolkar jag även att barnen får delta i en demokratisk process då allas röster blir lyssnade till och får komma fram i ljuset, vilket är en viktig aspekt ur ett socialt hållbart perspektiv. Barnen blir även aktörer i sitt egna lärande, då Storyline menar att pedagogen ska hålla en relativt låg profil, samtidigt som de ska se till att lyfta fram alla barn och plocka fram deras unika styrkor. Skolverket (2016) påtalar att barn ska få möjlighet att utveckla sina kompetenser och insikter genom att själva vara aktiva tillsammans med pedagoger som vägleder och ger stimulans. Detta är något jag anser att Storyline bidrar till på ett bra sätt och ur ett förskoleperspektiv så kan man utgå ifrån barns intressen när man startar upp ett temaarbete av detta slag och låta barnens tankar styra.

Det jag anser Storyline kan bidrar till ur ett lärandeperspektiv är att ämnet/språket sätts in i ett konkret sammanhang för barnen vilket möjliggör ett djupare lärande då fler sinnen är involverade under processen. Det associerar jag även till att fler kan ta till sig syftet med själva processen, vilket jag anser är en förutsättning att göra i en förskoleverksamhet. Skolverket (2016) menar att förskolans verksamhet ska inkludera alla och uppmuntra till att mångfalden av individers uppfattningar kommer fram och synliggörs efter individernas egna förutsättningar, vilket bidrar till att grundlägga tron på den egna förmågan. Något annat som jag har tagit till mig när vi arbetat med Storyline är hur användbart det är för alla slags språk/ämnen och att det samtidigt är ämnesövergripande på ett naturligt sätt då de flesta sinnen används. Just att få skapa en miljö och karaktärer som man sedan utvecklar temat genom, är något jag tror dels är gruppstärkande, men även utmanande för fantasi och kreativiteten. Björklund (2014) påtalar vikten av att stimulera barns kreativa förmågor, så att de får tillit till dem, eftersom det är just fantasin som är det som kan möjliggöra framtida vetenskapliga lösningar för en hållbar utveckling. Engdal, Karlsson, Hellman, Ärlemalm-Hagsén (2012) menar att skapa i ickekonventionella material så som återbruk och naturmaterial är mer stimulerande för fantasin och utmanar därmed barns kreativa förmåga mer än konventionellt pysselmaterial. Det är även något jag anser bidrar till att ekonomisk och ekologisk hållbarhet då återbruka enligt Globala skolan (muntlig kommunikation, 19 november, 2016) är en del av den cirkulär ekonomi, som handlar om att återanvända och dela varor med varandra för i framtiden sträva mot en mer hållbar utveckling.

Genom denna kurs har mitt intresse väckts för att i min framtida yrkesroll som förskollärare jobba med Storyline, då jag tror att det är ett roligt arbete som kan intressera och involvera hela barngruppen. Det är även en pedagogisk metod där du kan utgå från barns intressen eller olika dilemman som är aktuella i just din barngrupp. Men framför allt tror jag att det är en bra demokratisk arbetsmetod där barn får lära i samspel och av varandra. Skolverket (2016) menar att ett temainriktat arbetssätt kan göra lärandet sammanhängande för barn. Men en förutsättning är att utgå från barns intressen och att de lär i sociala sammanhang tillsammans med andra, vilket jag anser att Storyline bidrar till. Storyline menar även att individer själva konstruerar sin kunskap, men det är just att diskutera den med andra, som befäster kunskapen.

 

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling – i förskolan. Lund: Studentlitteratur AB.

Engdahl, Ingrid, Karlsson, Bibi, Hellman. Anette. & Ärlemalm-Hagsér, Eva (2012). Lärande för hållbar utveckling - är det något för förskolan, eller? Rapport om OMEP:s projekt Lärande för hållbar utveckling i praktiken. I [Elektronisk]. Hämtad 2017-01-10 från http://www.omep.org.se/uploads/files/esdboken_hemsidan.pdf

Skolverket. (2016). Läroplan för förskolan Lpfö98, Reviderad 2016. Hämtad 2017-01-10, från http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

 

http://www.storyline.se